Att vara blyg och inte våga prestera
Jag har ända sedan jag kan minnas varit blyg eller ska jag kanske säga att jag har svårt att visa vad jag kan prestera. Har ända sedan lågstadietiden haft svårt för det, på lektionerna hade jag svårt att lägga upp handen och visa att jag kan svaret. Jag var rädd för att svaret skulle vara fel och resten av klassen skulle tycka att jag var knäpp. När jag senare började högstadiet blev det lite bättre, blev lite aktivare med handuppräckningen men tanken om vad folk ska tycka om mig om jag svarar fel låg kvar.
Den tanken finns fortfarande kvar hos mig, den har inte försvunnit. Speciellt om jag ska träffa nya personer. Jag åkte ju på bloggarkryssning förra helgen ensam, och skulle träffa massa nytt folk. Skulle också möta upp Maria som jag aldrig träffat förut, och några dagar före kryssningen blev jag riktigt orolig. Tänk om hon inte gillar mig, att hon tycker att jag är konstig och att jag måste spendera hela kryssningen för mig själv. Jag vet att jag inte borde tänka så, inget av det stämmer. Men ändå så ska jag inbilla mig sådant. Samma gäller på hemmaplan, om jag gör dethär eller publicerar detta inlägg, vad kommer alla tycka om mig då.
Att arbeta i grupp har aldrig varit min grej, pararbeten var det jobbigaste man måste göra i skolan. Jag är inte den personen som lagrar en massa information i hjärnan, vilket jag tyckte att alla andra gjorde. Jag kände mig bara dum som inte hade en aning om vad vårt grupparbete handlade om. Minns än idag när vi hade teater på modersmålslektionen i gymnasiet och vi skulle spela upp en scen som vi övat in. Nej nej nej tänkte jag. Aldrig i mitt liv att jag gör något sådant. Tänkt om jag glömmer vad jag ska säga eller att jag säger fel. Men visst tog jag mig igenom det, med tiotusen fjärilar i magen.
Och nu ska jag även vara värdinna för Bloggträffen som äger rum denna vecka. Wow, det trodde jag aldrig skulle hända mig. Känner mig redan lite smånervös. Dethär är verklige inte något jag vanligtvist sysslar med, att stå i centrum. Nej, jag vill nog helst vara den som är mera i bakgrunden och iakktar. Men nu gäller det, jag ska bevisa för mig själv att jag kan klara dethär. Att jag just får vara värdinna för ett bloggevent känns bra, jag får göra något som jag brinner för, vilket kanske är lite lättare. Att göra ett grupparbete om t.ex. människans kognitiva beteende, ett ämne man har zero erfarenhet eller kunskap om är nog betydligt svårare. Men jag låter inte såna här saker stoppa mig att göra sådant jag älskar att göra! ♥
Jag har också i tiderna varit blyg, men det växte bort mer och mer. Nu är jag storprataren som försöker att hålla emot för att markera för att inte irritera alla, haha! Alltid i grupparbeten är det jag som presenterar för att alla vant sig vid att jag automatiskt börjar tala om det blir för tyst. Vi ses på bloggträffen, det går nog prima ska du se! :) ( och jag ska göra mitt bästa med att hålla snattran ;) )