Hemma hos Felicia

Häromveckan sprang jag över en artikel som väckte ett litet intresse inom mig. Tidigare har jag bloggat om att jag är en introvert, jag är inte så social och föredrar mysiga hemmakvällar framför en vild partykväll med gänget. Denna artikel med rubriken "tecken på att du är en extrovert introvert" fick mig att reflektera och analysera mig själv. Vissa punkter passade bra in på mig och fick mig att fundera om det ändå finns en liten gnutta extrovert inom mig. 

 

 

Att prata är inte din grej, du är oftast den som lyssnar och finns där för den andra personen. Du låter dom andra personerna i rummet prata, att lyssna och reflektera är din grej. Du vill ändå vara med folk, men att prata kan vara ansträngande och du lutar dig gärna tillbaka och lyssnar.

 

Men om det behövs kan du rycka in och ta kommandot för att göra de andra i gruppen bekväma, speciellt om du märker att ingen i gruppen gillar att prata. Om du märker att någon annan i gruppen älskar att prata har du inget problem med att låta dem ta över. 

 

 

Detta är något jag har lagt märke till om mig själv, att jag känner mig mycket bekvämare att umgås i en mindre grupp eller i par. Då känner jag mig på något sätt tryggare och "hörd" på något sätt. När man umgås i par så kan man ju prata om det man gillar och man kan lära känna varandra påriktigt. Man har lättare att hitta gemensamma nämnare som intresserar båda.

 

 

Självklart så kan du vara social och utåtriktad - men det kostar på. Spontana kvällar kan vara de som är mest ansträngande, så du föredrar gärna att bli förvarnad när du ska umgås i större grupper. 

 

Det är inte så att du inte vill, men du funderar ofta över om det kommer bli roligare än att läsa din bok eller kolla på Netflix. Eller om dina vänner kanske mest bjuder med dig för att vara snälla och inte för att de kommer sakna dig om du tackar nej. Du tänker mycket på det som skulle kunna gå fel i stället för att bara köra på.

 

Du slutar aldrig riktigt att analysera och läsa av situationen. Något jag kan känna igen mig i. Ibland kan man bara känna sig obekväm, av ingen orsak. Det är bara en känsla som byggs upp i kroppen.

 

Många verkar tycka att du har ledaregenskaper och ibland hamnar du också i en ledarposition. Men din analyserande hjärna tycker egentligen att du saknar det som krävs så när du får beröm vill du mest försvinna.

 

Det beskriver sig själv. Alla gillar ändå att få lite uppmärksamhet, men en extrovert introvert kan bli obekväm efter några sekunder. Att stå i rampljuset 10 sekunder kan räcka. 

 

Eller bara visa att du nog tänker på dem, att du ändå finns där fastän du inte vill hänga så mycket.

 

 

Du kan bli frustrerad på sig själv när du märker hur du vänder dig inåt, ofta om du är bland mycket folk. Då tänker du att du måste stå emot, måste prata med någon för att inte verka ointresserad och tillbringa resten av kvällen i ditt eget huvud.

 

Amen alltså! Att prata om sånt som intresserar fungerar hur bra som helst, men när du ska snacka väder eller andra utfyllnadsämnen, då kan det bli jobbigt. Tummen ner för kallprat!!! 

 

 

Du väljer dina vänner med omsorg och är därför inte så vanligt att du har ett "gäng" , en stor grupp som du umgås med. 

 

 

Eftersom det inte är din favoritsak i livet att kallprata och träffa nya människor i stora grupper så betyder det en hel del bara att du vill spendera tid med någon. Det kanske bara är lite svårt att säga det ibland.

 

Passar några punkter in på dig?