Hemma hos Felicia

År två av min utbildning lider nu mot sitt slut. Tiden har gått så otroligt snabbt och man börjar nu inse hur lite det är kvar. Men det som är kvar är kanske det tuffaste och jobbigaste. Att visa vad man lärt sig under årens gång, både praktiskt och på papper. Det jag nu har att se framemot är en lång praktig, c-uppsats och intressanta kurser. 

 

Detta innebär också att jag nu tillbringat två år här i Umeå, en otroligt vacker (men blåsig) stad som har gett mig skinn på näsan och en hel del nya erfarenheter och nya bekantskaper. Två år som egentligen sett helt olika ut. Första året var det många förändringar som ägde rum, självklart hela flytten till Umeå var ju en stor grej, att försöka anpassa sig och försöka bli ett med klassen var en stor och utmanande uppgift för mig. Mot slutet av sista terminen blev jag även singel och flera trådar till hemlandet klipptes av och jag kände ett visst sting av ensamhet som jag försökte knuffa undan. Dock var sommarhalvåret på inkommande och det ordnades flera grill- och utekvällar med klassen som jag glatt hängde med på. Relationen med min syster har blivit starkare under detta år vilket jag uppskattar så himla mycket. Att hon kom och hälsade på mig förra månaden var stort och jag är så stolt över min lilla prinsessa! ♥ Det har också lett till att jag fått någon jag kan slänga mina funderingar och tankar på.

 

Jag har haft rätt så tur med att hitta boende under dehär två åren. Första året fick jag (tack vare bloggen) hyra en tvåa på Carlshem i andra hand. 60 kvadrat bara för mig. Stort och bra tyckte jag. Jag rymdes gott och väl och jag trivdes som fisken i vattnet. Det var ett bra område att tillbringa det första året i. När mitt första skolår började lida mot sitt slut var jag tvungen att börja leta nytt boende eftersom att lägenheten skulle hyras till någon annan. Början av den sommaren letade man aktivt efter någon lämplig lägenhet att bo i för det kommande året. Jag hade turen att få en lägenhet på det nybyggda området på Rotgränd. En stor kontrast med mitt tidigare boende eftersom att jag nu bor på bara 21 kvadrat. Men jag trivs även här och är så nöjd med läget just nu. 

 

Det tog ett tag för mig att bli bekväm i min klass. Närmare 2 terminer innan det började klicka, jag kunde öppna upp för samtal och hänga på fritiden. Att hitta nya vänner har varit ett problem för mig under dehär två åren men nu har jag äntligen kommit nära några i klassen vilket jag uppskattar så himla mycket! ♥ Vänner gör vardagen enklare, så är det bara. Jag trivs bra med min ensamhet men ibland så behövs det någon som höjer humöret. 

 

Detta år har jag känt mer press över plugg och tentor. Jag vet inte om jag tidigare har känt av känslan av ångest, liksom verkligen upplevt den förrän detta år. Speciellt denna termin när vi börjat med företagsekonomi har jag fått kämpa för att försöka lära mig bokföring, marknadsföring och intern redovisning. Dessa ångestkänslor har lett till att jag har isolerat mig, nervärderat mig själv och helt enkelt prioriterat netflix och lösgodis före en utekväll. Jag har byggt upp rutiner som har varit svåra att bryta, vilket jag även nu försöker arbeta bort. Rutiner har varit en trygghet för mig denna vinter, vi pratar om morgonrutiner, matrutiner, träningsrutiner och kvällsrutiner. Det har begränsat mig en del, men nu är sommaren på inkommande och jag ska verkligen försöka leva lite. 

 

Vad har annar hänt under åren här i Umeå? Jag har upplevt Brännbollsyran på Mariehemsängarna, gått på Martin & Serveras matmässa, lärt mig så himla mycket inom min utbildning och vågat börja experimentera med olika maträtter, börjat dricka vanligt kaffe, insett lyxen när laxen är på specialpris på Ica, varit på min första tinderdejt, blivit beroende av lösgodis, sett Ulrik Munther på Sagateatern, drivit en lunchrestaurang i skolan som nog måste vara höjdpunkten på detta år, bott på tre olika hotell här i Umeå, tillbringat många timmar på Wasaline, sett Hitta Doris på bio och ätit godaste burgaren på Restaurang Angelini. Jag lovar att listan kan fortsätta, men en del jag hunnit göra under dehär två åren. Jag är ändå glad över allt jag fått uppleva, alla fina människor jag fått träffa och allt min utbildning har lärt mig. 

 

Fjärde terminen har definitivt varit den tuffaste, mest psykiskt. Jag har aldrig varit ett mattegeni och jag glömmer lätt formler och i denna kurs har det varit tusentals att hålla koll på. Men jag har kämpat, familjen har peppat, försökt hitta pluggmotivation med goda chokladbollar i fiket och även sökt stöd i klasskompisarna. Dock har jag oftast fått ångest över hur mycket de pluggar och hur lite jag fokuserar på plugget om kvällarna. Ibland har jag haft sämre dagar när jag bara slängt iväg böckerna, grävt ner dem i väskan för att inte öppna böckerna innan nästa dag. Jag har nu börjat känna igen känslan när det är dags att avsluta för dagen. Jag hoppas på att nästa termin ska erbjuda något roligare än all denna ekonomistyrning/marknadsföring. 

 

 

Livet är inte alltid en dans på rosor (som man kanske kan tro om man läser min blogg). Det ska finnas utmaningar för utav dem växer man som person och i samma stund kanske lär känna sig själv lite bättre. Jag har flera gånger under denna termin trott att jag "tappat bort mig själv". Jag har känt mig så himla osäker på allt, är det rätt utbildning jag valt, valde jag rätt när jag flyttade till Umeå, hur skulle mitt liv sett ut om jag inte gjort det? Vem är egentligen Felicia? Jag är inte förvånad att dessa tankar har dykt upp, negativa tankar tenderar att ploppa upp i sämre perioder.  Men nu är det sommarlov som gäller ett par veckor innan jag sätter igång med jobb. En välbehövlig paus efter en tuff termin. Jag har en stark längtan efter villaliv, grillmat och familj och vänner!! ♥