Hemma hos Felicia

Tidigare i veckan skrev jag ett inlägg om personliga saker som hänt i mitt liv. Ett par av er tyckte att jag skulle berätta mera om orsaken varför jag slutat dricka alkohol. Jag har fått lite olika reaktioner på att jag ska sluta, positiva som negativa, vilket jag förstår. Vi lever i ett samhälle där majoriteten av vuxna dricker alkohol, det är inget konstigt med det. Men jag känner mig ändå självsäker i mitt beslut.

 

Jag tror att ända sedan jag fyllt 18 har jag haft en dålig relation till alkohol, men jag lag bara inte märke till det. Det fanns kvällar som kunde sluta i tårar över minsta grej, allt från pojkbekymmer till andra vänners problem. Att bli osams för att en av oss ville gå hem tidigare eller att sitta gråtandes utanför en nattklubb var något som förekom rätt ofta. Vissa kvällar som man tänkt skulle vara en lugn utekväll kunde utarta sig i en vild partynatt. Och såklart med en massa alkohol. 

 

Jag är den som inte vet när jag ska sluta dricka. Det finns inget stopp. När jag en gång börjar, vill jag bara ha mer. Att vakna upp med värsta baksmällan är det värsta jag vet, och minnesluckor kunde uppstå. Jag hörde i en podcast här nyligen att man vanligtvis inte ska få minnesluckor, och om man fått det så har man druckit alldeles för mycket. Att inte veta vad man gjort under en kväll skrämmer åtminstone mig. 

 

Och för tre månader sedan fick jag nog, jag vaknade upp efter en utekväll som inte slutade som jag ville. Grät hela vägen hem, grät när jag kom hem och vaknade med världens ångest. Är det verkligen såhär jag vill ha det? De senaste utekvällarna hade heller inte slutat bra och jag började fundera över min relation till alkoholen? Vill jag komma hem sent med ångest och sitta otröstlig efter en utekväll? Och mitt svar var enkelt, nej, jag vill att dethär slutar. 

 

I början (och fortfarande) har jag svårt att vara på en fest nykter, vilket ofta har slutat med att jag lämnat festen tidigt innan folk blivit ordentligt fulla. Mitt mål är att ha lika kul nykter som full. Jag vill verkligen försöka. Men ni som någon gång varit nykter på en hemmafest, ni vet att det kanske inte är det roligaste. Reaktionerna när man kommer till en fest, utan dendär vinflaskan och istället slänger fram en flaska Coca-Cola, de är många. Oftast får jag sneda blickar och folk frågar att va, ska du vara nykter ikväll. Varför dricker du inte? Ibland så börjar jag fundera att varför är det så fel att vara nykter, varför ska alla normer säga att vi ska supa oss riktigt fulla varje helg (nu säger jag inte att det är så för alla men just i min kompiskrets förekommer denna konversation ofta) och vara extremt bakis på söndagen och käka en megastor pizza till frukost. 

 

Nu börjar det också vara aktuellt att börja studera så jag har också fått frågan att om jag fortfarande ska hålla mig från alkoholen när jag börjar studera. Att gå på sitzar och hänga på barer och sena utekvällar verkar vara något som hör till studelivet, och jag känner folk som vill börja studera just för det. Men jag vill påpeka att jag inte vill börja studera för alla utekvällar och alla roliga sitsar, jag känner inget behov av att gå på dem. Om ni då vill klassa mig som en tråkig person, gör det. Jag vill sträva efter att må bra, jag vill mitt eget bästa. Ni kanske ställer er frågan att varför inte bara dricka lite, ett glas skadar väl inte. Men nej, för mig funkar inte det. Ett glas leder oftast till ett till och ett till. Som sagt, när jag en gång börjat så finns det inget slut.