Hemma hos Felicia

Dethär med att vara tacksam. Jag är så dålig på att visa min tacksamhet till människor. De är så ofta jag i efterhand tänkt att jag borde ha sagt det eller tackat hen för det och visat min uppskattning och kärlek för vad personen gjort för mig. I torsdags var det Thanksgiving (vilket vi inte alls firar här vilket jag tycker är synd för det verkar så himla mysigt att göra värsta stora bufféebordet och ha hela släkten samlad) och jag vill passa på att visa min tacksamhet här på bloggen idag, sprida min kärlek nu när julen närmar sig. Detta är ett inlägg jag flera gånger har planerat att skriva men aldrig kommit mig för, men nu äntligen ska jag give it a try! 

 

Självklart finns det personer jag är extra tacksam för i nuläget, så denna söndag vill jag tacka: 

 

Ja, var ska man ens börja. Jag är så tacksam över hur du och pappa har hjälpt mig och min syster att växa i oss själva, att du gett oss båda andrum, vägledning och styrka att växa som individer. Jag är den jag är idag tack vare dig. Du har gett mig en barndom som jag kan se tillbaka till med ett leende på läpparna och du har lärt mig saker som jag idag har stor nytta av. Alla gånger du har funnits där för mig när det varit svårt eller när jag behövt dina åsikter på livsavgörande frågor. Och jag uppskattar verkligen de små gesterna som ett "hej hur är det med dig idag" eller "hur har din helg varit". Små frågor som visar att du bryr dig, att du älskar mig och att du saknar mig. I ensamma stunder är det det som kan pigga upp min dag. TACK för att du är du och att du älskar mig för den jag är! ♥

 

Åh pappa. det är du som varit min manliga förebild i livet. Du är målinriktad, rastlös, kreativ och full med idéer. Det är av dig som jag fått min kreativa sida ifrån samt mina knasiga idéer. Du har visat mig att allt är möjigt bara man sätter manken till. Jag är tacksam över att du velat lära mig hur man byter däck, hur man sätter på grillen, att du frågar om jag har allt när jag ska spendera tid på villan. Att du tar dig tid att spontant ringa mig när du är ut och går med Alfons och att du vill mit bästa. Jag är evigt tacksam för allt du lärt mig och tack för att du är stark och positiv! ♥

 

TACK för allt! Jag är så tacksam över vår relation idag (vilket jag ofta skriver här på bloggen), tacksam över att vi kan prata med varann, att inget är för privat, att jag kan dela mina bekymmer och tankar med dig. Du är min stöttepelare och jag är din. Du har lärt mig att man aldrig ska ge upp, fortsätt kämpa och du kommer att nå målet. Allt är möjligt. Tack för att du visar din kärlek till mig via små gester, du frågar ofta hur jag mår, om allt är bra med mig, du tvekar inte att säga när du har något på hjärtat, du är ärlig och rak. TACK! Vad skulle jag göra utan dig? En sak är säkert, jag skulle inte vara den personen jag är idag om jag inte fått växa upp med dig, våra barbiedockor och Lara Croft-lekar! (ja, vi var besatt av Tomb Raider på den tiden) ♥ 

 

Det var en sak jag var så orolig över när jag flyttade till Umeå, att vår vänskap skulle förtvina, att vårt avstånd och brist på tid skulle vara avgörande för vår vänskap. Jag är så tacksam över att det inte blev så, att vi än idag har ett band som är så starkt. Jag har insett att vänskap är så himla viktigt för mig, att veta att jag betyder för någon och ni har hjälpt mig med det. TACK för att ni fortfarande finns i mitt liv, att inget har förändrats, att när vi träffas fortsätter där vi slutade och att avståndet mellan oss inte är något problem. Jag blir helt rörd över hur fina ni är! Tack! ♥

 

Det tog ett tag för mig att komma nära någon här i Umeå, att hitta någon som förstår mig och som förstår sig på mitt tankesätt och humor. Det är nu på mitt tredje år här som jag börjat komma nära några, som jag pluggar bra med, som jag oftare hänger med på fritiden och som jag gärna fikar tillsammans med. TACK för att ni är ni, tack för er närvaro, era fina personligheter och tack för er underbara humor och era olika intressen. Min vardag skulle vara så grå utan er. Det är ni som lyser upp min vardag nu när mörkret tar över och snön vräker ner och all motivaton försvinner. ♥

 

Ja du mommo. TACK för alla vattenkrig, alla plättar du stekt åt oss en varm sommardag, alla juldagsmiddagar du ordnat, alla fina presenter du köpt, alla målarboksbilder du gav två stjärnor på och ett "superbra" i kanten, alla positiva ord  och dikter du skrivit till mig och alla glansbilder jag fått. Även du är grunden till min kreativitet. Du är nog en av de positivaste människor jag träffat, du är stark och säker i dig själv. En stor förebild! Tack för allt du har lärt min mamma, för det har hon även lärt mig! 

 

TACK för att ni klickar er in här, läser mina inlägg, kommenterar och ger migt feedback på det jag skrivit och fotat. Även fast jag haft perioder när det endast dykt upp opersonliga inlägg har ni ändå klickat er in, lämnat ett lite avtryck eller klickat på hjärtat längst nere i inlägget. Ni är så fina! TACK för allt stöd jag fårr genom dessa år! 

 

♥♥