Hemma hos Felicia

Om någon av er råkat missa det så blev min katt 1 år här i torsdags. En stor milstolpe för både henne och mig. Min bästa vän, rumskompis och stöttepelare fyllde år. Självklart så skulle det firas. Jag pratade lite om det på jobbet och upptäckte att många småskrattar lite när jag säger att jag ska fira min katt i helgen med lite presenter och kalas. Visst, det är ju bara en katt. De har inga känslor. Men varför ska man inte få fira någon som betyder mer än hela världen för en? 

 

Djur, katter som hundar är också värda lite extra uppmärksamhet ibland. Jag tror att man måste vara en katt- eller hundmänniska för att kunna förstå den kärlek man kan känna för ett husdjur.Jag är definitivt en kattmänniska till 100%. Jag konektar sjukt bra med katter och katter verkar gilla mig med.

 

Min största rädsla är att Aurora ska försvinna ur mitt liv. Hon är den som väcker mig varje morgon med att hon tvättar mitt ansikte (egentligen är hon hungrig och vill ha min uppmärksamhet) och hon är den som kryper upp i mitt knä när det är dags att sova. Ett liv utan henne är inget jag vill tänka på. Det finns inget sådant. Hon är som ett barn till mig, ,min lilla bäbis. 

 

Jag blev så glad när Julia skrev ett inlägg om att hon firat hennes hund Nisse som fyllt 3år. Hon hade t.o.m köpt en fin rawtårta för att fira den stora dagen. Så skönt att läsa om andra som visar sin uppskattning för sina djur. Julia skriver också att hennes kompisar är helt med på detta. Och jag är så glad att även mina fina vänner tagit sig tiden att komma förbi med lite födelsedagspresenter till Aurora. Det är nog det som gör dem till de goaste!! Vänner som verkligen förstår hur mycket Aurora betyder för mig. Det är det som är viktigast! 

 

Tack till alla som tagit sig tid och firat Aurora denna vecka. Hon tackar för alla godisar hon fått (lär nog räcka ett bra tag framöver) och för alla pussar och kramar!  Jag tycker att det borde vara mer okej att få fira sina husdjur, vem gillar inte kalas liksom?