Är det en ålderskris?
På senaste har jag fått en svag känsla av att jag kommer drabbas av en mindre "ålderskris" när jag fyller år i Oktober. Jag har kommit till den punkten i livet när jag börjat fundera på vad jag åstadkommit i livet samt vad och hur jag vill göra i framtiden. Framtidssnacket är alltid något jag försöker undvika, det ger mig en viss oro eftersom att jag nog aldrig riktigt har vetat vad jag vill göra i livet. Det börjar ju tidigt, i nian när man är tvungen att välja vart man vill fortsätta sin utbildning. Ett viktigt beslut beroende på vad man vill jobba med i framtiden. Sedan blir besluten bara viktigare och viktigare, du ska välja vilka ämnen du vill fokusera på, vilka skolor du vill söka till och vad du vill jobba med i flera år framöver. Jag har egentligen inte haft något svar på någon av de här frågorna.
Nu känns det som att jag är tillbaka i samma situation. Jag är Felicia, 15 år som försöker ta reda på vad hon vill göra i livet. Missta mig inte fel, jag trivs hur bra som helst i min situation just nu, men är det så jag vill fortsätta ett par år framöver? Min ålderskris vid 25 dök aldrig upp så jag tror att detta kan vara en sen reaktion på den.
Egentligen skulle jag bara vilja leva dag för dag och se hur mitt liv kommer att utspelas. Men jag är väldigt obekväm med att ta spontana beslut och vill gärna fundera på dem ett bra tag innan jag beslutar mig för något. Men känner ni inte också att ju äldre man blir desto mer säker borde man vara på livet, ni vet, man skaffar hus, partner, hund, fast antällning och skapar ett gemensamt bankkonto. Jag fyller 26 detta år. Bara tanken av att jag då om 4 år blir 30 gör mig ångestfylld.
Livet har sina motgångar, men även sina fina ljusa stunder. Just nu ligger jag nog någonstans där emellan, jag kanske funderar lite mycket på livet i allmänhet i dagens läge men jag njuter även av de fina stunderna det ger mig.
Någon av er som kan relatera till detta? Egentligen tror jag ju nog att det kommer lösa sig till slut. Det gör det för det mesta. Det är bara just nu som det känns extra jobbigt att ta itu med alla livets frågor.