Hemma hos Felicia

Nu är det dags för mig att ta en liten paus från bloggen. Jag har ingen ork att skriva fina och peppande inlägg om min vardag eller generellt när mitt liv verkligen inte är en dans på rosor. Jag har nu i flera veckor känt mig nere, omotiverad och trött på min vardag. Jag springer runt, runt, runt i ett hamsterhjul och har svårt att ta mig ur. Jag har inte känt mig genuint glad på ett bra tag. Det är bland annat coronasituationen (som jag är så jävligt trött på), min självbild och mina hjärnspöken som är boven i dramat och anser nu att jag måste ta avstånd från sociala medier så mycket som det går. Jag har också utvecklat en ny egenskap under de senaste veckorna och det är avundsjuka. Jag blir lätt avundsjuk på de i min närhet, vänner och familj, på hur de skaffar nya bostäder, har mysiga hemmakvällar och äter god mat medan jag knappt orkar ta mig upp ur soffan. Jag kan också bli avundsjuk på det jag ser på instagram, alla fina instastories (som egentligen bara är en liten del av det man ser av någons liv) och alla vackra bilder i ens feed. Därför behöver jag ta en paus. 

 

Julen var heller ingen höjdare för mig. Visst, jag publicerade ett par bilder från vår uppesittarkväll där allt såg hur mysigt ut som helst, men det var bara ett par timmar av mitt jullov när jag kände mig någorlunda glad. Mina dagar spenderades mest i soffan, varvade julfilmer med böcker och lite julmat däremellan. Också att se andra så glada och lyckliga får mig att vilja sjunka genom jorden. Ibland så kommer livet emellan och jag gör det kloka beslutet att pausa vardagen. Nu behöver jag inte känna press över att visa det fina och roliga i min vardag. Nu får jag bara fokusera på mig själv ett tag.