JAG ÄR INTROVERT

Ända sedan detta skolårs start har jag funderat och försökt analysera mig själv hur jag beter mig i social tillställningar, i skolan och privat. Jag gillar inte att umgås i stora grupper, jag hamnar lätt i skymundan, drar mig tillbaka och sitter mest tyst och iakttar resten av gänget på t.ex. fester (medan jag njuter av ett vinglas eller ett bakverk). Jag är heller inte personen med många vänner utan jag fokuserar på de som betyder mest för mig. Jag har helt enkelt få vänner men relationen till dem är djupa. Jag har även svårt att föra fram min åsikt i sociala tillställningar och är sällan personlig (stort steg här på bloggen nu). Jag är heller inte den som drar till mig uppmärksamhet på lektioner, markerar sällan (vilket jag har fått höra hela mitt liv) och lyssnar helst på vad läraren berättar.
 
Den slutsaten jag drar av mina upptäckter om mig själv är att:
 
JAG ÄR INTROVERT.   
Definitionen av introvert lyder såhär: att vara introvert handlar om att man får energi av att vara för sig själv och att man kan uppleva det som utmattande att befinna sig i sociala sammanhang
 
Fredagsmys för mig är en bra film hemma med lite godis och tända ljus. Ensam. Det finns inget bättre än att få bänka sig i sängen efter en vecka med studier. Jag byter gärna ut tentafesten mot en lång kvällspromenad, en kopp te och film. Men det jag lagt märke till hos mig själv är att jag måste varva min ensamhet med någon timmes konversation med någon, helst någon som jag har en bra/djup relation till. En fika, promenad med en klasskompis eller ett skypesamtal med syster. Om jag är ensam för länge får jag en konstig känsla i kroppen som säger emot det introverta i mig. Men bara någon timme behövs för att den känslan ska försvinna. Därför är det skönt att ibland åka hem i korta perioder för att hälsa på familjen. 
 
Att t.ex. ta initiativ att umgås med någon har alltid varit svårt för mig. Tanken att fråga om hen hänger med på en promenad är inte alltid självklart för mig eftersom att jag hellre gillar att promenera ensam. Ni kanske tycker att det låter konstigt men för mig är det jobbigare (speciellt när jag umgås med nya människor eller bekanta) att hålla upp konversationer, eller jag kan lätt känna mig obekväm i sådana situatuationer. Dessutom är pinsamma tystnader det jobbigaste jag vet. Med vänner är det lättare. Därför är det också svårare för mig att skaffa nya vänner eftersom att jag har svårt att visa att "jag-vill-umgås-med-dig-känslor" och att det är oftast andra parten som hör av sig om hen vill hänga, vilket då relaterar till att hen slutar höra av sig eftersom att hen tror att jag inte är intresserad. 
 
 
Kännetecken hos en introvert person:
Är obekväm med att stå i centrum
Finner energi genom att vara själv
Gillar att analysera och tänka efter innan uppgifter görs
Är inte spontan eller impulsiv
Mindre antal vänner med djupare relationer till dessa
 
Vad kan jag då göra för att få ut det bästa av mitt personlighetsdrag? Jag anser inte att det är negativt att vara introvert fastän vissa kanske skulle beskriva en introvert person som blyg och tillbakadragen. Man måste helt enkelt lära sig hur man själv fungerar och vad som fungerar bäst för en själv. Du ska inte utsätta dig för de situationer du tycker är jobbiga, stora sociala sammanhang eller situationer där du måste stå i centrum. Introvertas hjärnor har låg tolerans för dopamin och blir nervös och utmattad när det frigörs för mycket i kroppen, som t.ex. vid en social tillställning och introverta reagerar positivt när ämnet acetylkolin frigörs. Det frigörs då man till exempel läser eller ritar (vilket kanske förklarar varför jag älskar att läsa böcker). 
 
Hur fungerar jag och när mår jag som bäst? Jo, när jag får komma hem från en lång skoldag och får kocka ihop någon middag, när jag får promenera med podcasts i lurarna, när jag får skrolla igenom mitt facebook-feed i tystnad, när jag sjunger med till mina favoritlåtar ensam i lägenheten, när jag får vara kreativ och uttrycka kreativiteten genom att bland annat rita och skriva, när jag får spendera tid med familjen och när jag får börja morgonen med att läsa böcker. Några saker som jag mår riktigt bra av och som jag valt att fokusera på. För mig är tystnad inget problem, den ger mig ett inre lugn och styrka. 
 
Känner du igen dig, efter att ha läst detta inlägg, i några av dessa punkter ska du veta att det är inget fel med att vara introvert. Du är du och det gäller bara att göra det bästa av det. Lära känna dig själv och hur du fungerar som bäst! Vi introverta är unika på vårt eget lilla sätt! Massa kramar från mig!
introvert - personlighet - personlighetsdrag - personligt
17