JAG ÄR INTROVERT

Ända sedan detta skolårs start har jag funderat och försökt analysera mig själv hur jag beter mig i social tillställningar, i skolan och privat. Jag gillar inte att umgås i stora grupper, jag hamnar lätt i skymundan, drar mig tillbaka och sitter mest tyst och iakttar resten av gänget på t.ex. fester (medan jag njuter av ett vinglas eller ett bakverk). Jag är heller inte personen med många vänner utan jag fokuserar på de som betyder mest för mig. Jag har helt enkelt få vänner men relationen till dem är djupa. Jag har även svårt att föra fram min åsikt i sociala tillställningar och är sällan personlig (stort steg här på bloggen nu). Jag är heller inte den som drar till mig uppmärksamhet på lektioner, markerar sällan (vilket jag har fått höra hela mitt liv) och lyssnar helst på vad läraren berättar.
 
Den slutsaten jag drar av mina upptäckter om mig själv är att:
 
JAG ÄR INTROVERT.   
Definitionen av introvert lyder såhär: att vara introvert handlar om att man får energi av att vara för sig själv och att man kan uppleva det som utmattande att befinna sig i sociala sammanhang
 
Fredagsmys för mig är en bra film hemma med lite godis och tända ljus. Ensam. Det finns inget bättre än att få bänka sig i sängen efter en vecka med studier. Jag byter gärna ut tentafesten mot en lång kvällspromenad, en kopp te och film. Men det jag lagt märke till hos mig själv är att jag måste varva min ensamhet med någon timmes konversation med någon, helst någon som jag har en bra/djup relation till. En fika, promenad med en klasskompis eller ett skypesamtal med syster. Om jag är ensam för länge får jag en konstig känsla i kroppen som säger emot det introverta i mig. Men bara någon timme behövs för att den känslan ska försvinna. Därför är det skönt att ibland åka hem i korta perioder för att hälsa på familjen. 
 
Att t.ex. ta initiativ att umgås med någon har alltid varit svårt för mig. Tanken att fråga om hen hänger med på en promenad är inte alltid självklart för mig eftersom att jag hellre gillar att promenera ensam. Ni kanske tycker att det låter konstigt men för mig är det jobbigare (speciellt när jag umgås med nya människor eller bekanta) att hålla upp konversationer, eller jag kan lätt känna mig obekväm i sådana situatuationer. Dessutom är pinsamma tystnader det jobbigaste jag vet. Med vänner är det lättare. Därför är det också svårare för mig att skaffa nya vänner eftersom att jag har svårt att visa att "jag-vill-umgås-med-dig-känslor" och att det är oftast andra parten som hör av sig om hen vill hänga, vilket då relaterar till att hen slutar höra av sig eftersom att hen tror att jag inte är intresserad. 
 
 
Kännetecken hos en introvert person:
Är obekväm med att stå i centrum
Finner energi genom att vara själv
Gillar att analysera och tänka efter innan uppgifter görs
Är inte spontan eller impulsiv
Mindre antal vänner med djupare relationer till dessa
 
Vad kan jag då göra för att få ut det bästa av mitt personlighetsdrag? Jag anser inte att det är negativt att vara introvert fastän vissa kanske skulle beskriva en introvert person som blyg och tillbakadragen. Man måste helt enkelt lära sig hur man själv fungerar och vad som fungerar bäst för en själv. Du ska inte utsätta dig för de situationer du tycker är jobbiga, stora sociala sammanhang eller situationer där du måste stå i centrum. Introvertas hjärnor har låg tolerans för dopamin och blir nervös och utmattad när det frigörs för mycket i kroppen, som t.ex. vid en social tillställning och introverta reagerar positivt när ämnet acetylkolin frigörs. Det frigörs då man till exempel läser eller ritar (vilket kanske förklarar varför jag älskar att läsa böcker). 
 
Hur fungerar jag och när mår jag som bäst? Jo, när jag får komma hem från en lång skoldag och får kocka ihop någon middag, när jag får promenera med podcasts i lurarna, när jag får skrolla igenom mitt facebook-feed i tystnad, när jag sjunger med till mina favoritlåtar ensam i lägenheten, när jag får vara kreativ och uttrycka kreativiteten genom att bland annat rita och skriva, när jag får spendera tid med familjen och när jag får börja morgonen med att läsa böcker. Några saker som jag mår riktigt bra av och som jag valt att fokusera på. För mig är tystnad inget problem, den ger mig ett inre lugn och styrka. 
 
Känner du igen dig, efter att ha läst detta inlägg, i några av dessa punkter ska du veta att det är inget fel med att vara introvert. Du är du och det gäller bara att göra det bästa av det. Lära känna dig själv och hur du fungerar som bäst! Vi introverta är unika på vårt eget lilla sätt! Massa kramar från mig!
introvert - personlighet - personlighetsdrag - personligt
17
Vicki

Yes!!!! Gogo! Du är bäst! ❤

Ida

Fron en introvert till en annan...

Jag tror starkt på att om man känner sig tvingad till att upprätthålla en konversation konstant när man umgås med någon, är det kanske inte en hälsosam relation för dig personligen. Förstår du vad jag menar?
Om man känner att tystnader är något jobbigt så är man ju inte sig själv 100% med den personen, utan ofta anpassar man sig för att passa bättre in och babblar på om en massa onödigt tills man är helt slut.
Länge leve tystnaden säger jag bara :) ;)



Mamma

Vad tufft att du berättar och du vet att vi alltid finns här för dej gumman 💜💝,snart kommer du hem på påsk :)

Daniela Skoglund

Modigt inlägg och intressant läsning!!

Svar: åh tack Daniela!!! <3
Felicias mode

Marcin

Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Det är en styrka i sig att kunna vara och vilja vara ensam och må bra i det. Jag känner ingen press på att behöva umgås med andra utan hänger gärna intimt på tu man hand med nära vänner. Umgås i grupper är bara inte kul. Sen vill jag gärna synas och tycker om att vara i centrum så jag stämmer inte in helt på en introvert person. Kanske en moddad introvert person ;) Bra inlägg!

Svar: Härligt! Kul att du insett vad som fungerar bäst för dig! Jag håller med dig om att det är en styrka att vilja vara ensam och att må bra med det! :)
Felicias mode

Johanna

Fint skrivet! Känner igen mig. Tyvärr hade jag lärare i högstadiet som inte kunde acceptera min personlighet så de uppmanade till och med mina bästa vänner att sluta umgås med mig för att jag skulle lära mig att klara mig ensam(? jag älskar att vara ensam...). Helt sjukt egentligen även om jag inte brydde mig där och då mår jag dåligt nu långt senare över att vara så introvert. Men vad ska man göra åt det? Svårt att skaffa en ny personlighet... ;-)

Svar: Men oj vad hemskt av dina lärare att föreslå det, det kanske inte var det bästa beslutet fastän du gillar att vara ensam. Att vara introvert är inget att må dåligt över, man måste helt enkelt hitta vad som är bäst för en själv, och variera med att umgås i sociala tillställningar med att vara ensam. Det fungerar bra för mig! Stora kramar till dig! <3
Felicias mode

Hanna Karlsson

Modigt inlägg!

Svar: Ååh tack!
Felicias mode

Anonym

Introvert är jag med men vissa grejer du beskriver tror jag ändå hör ihop med social fobi och det är någonting man kan träna på för att inte bli begränsad av det. Min teori i alla fall.

Svar: Kul att du tar upp det, men jag är rätt så säker på att detta inte handlar om social fobi! Kram!
Felicias mode

Sigrid

Wow, on point! Känner igen mig så mycket!!!

Tora Hansson

SÅ bra, kan verkligen relatera. Kram<3

Svar: Kramar!! <3
Felicias mode

Johanna

O yes, känner igen mig i vartenda ord. Är 28 år idag och det tog lång tid för mig att inse hur jag fungerar och när jag mår som bäst. Mycket av mitt beteende kan upplevas som konstigt. Ibland måste jag gå ifrån om det blir för mycket i sociala sammanhang och jag orkar absolut inte med folk i för stora klungor eller för länge. Idag har jag lärt mig hur jag ska hantera vissa situationer och acceptera att jag är så.. Jag vinner så mycket på att vara introvert i mitt målande och hur jag upplever omvärlden! :)

Svar: Heja dig!! Känslan när man börjar förstå sig själv, när man börjar inse hur man fungerar bäst är så obeskrivlig. Jag är inte riktigt där än, men jag jobbar på det! Stora kramar till dig! <3
Felicias mode

Elin Lundgren

känner igen mig såååå i vad du skriver! önskar bara fler förstod hur det är

Svar: Håller med dig!!
Felicias mode

Nettan

Tack så fint o bra skrivet. Känner det som det är jag själv hade skrivit. Försöker sköta mitt arbete fast det tar emot att vara bland folk. Som tur är bor jag mitt ute i skogen med en underbar man som förstår mig, våra vovvar o en kisse. Älskar att bara vara hemma i tysthet, gå ut i skogen eller sitta på vår brygga o njuta. Kramar till er alla Introverta 💜

Svar: Skogspromenader eller promenader i allmänhet är det bästa efter en lång dag bland folk! Kramar till dig! <3
Felicias mode

Tsimtsim

Detta kan vara det bästa inlägget jag har läst på länge, känner igen mig i så mycket! Trodde under en väldigt långtid att det var något fel på mig när jag inte "orkade" träffa vänner 24/7 som alla andra.. Men idag känner jag mig själv och har vänner som förstår varför jag är som jag är :)

Svar: Åh men tack så himla mycket för din kommentar!! Så kul att du har hittat dig själv och att dina vänner förstår dig! Stora kramar till dig! :)
Felicias mode

Josefine

Det finns inte bättre än att få vara själv och titta på serier. Jag har väldigt få vänner men har en djup relation med dem. Ytliga relationer ger mig inget. Dock var jag förr (i skolan och på fester) en som hördes och syntes. Men tror att det blivit mindre av sånt nu när jag känner mig mer trygg med mig själv och inte länge behöver "hävda mig".

Svar: Heja dig! Kul att du nu har på något sätt hittat dig själv, vet hur du fungerar bäst! Stor kram till dig! <3
Felicias mode

Rebecka H.

Någon här nämnde social fobi om din beskrivning av introverta. Jag håller med på den punkten att vissa saker kan höra ihop med det, åtminstone ifall de tillför ångest, och då är det viktigt att skilja på introverta och social fobiska drag. Jag är introvert och har själv lidit av social fobi, därför håller jag inte helt med om det du skrivit i följande mening:

"Du ska inte utsätta dig för de situationer du tycker är jobbiga, stora sociala sammanhang eller situationer där du måste stå i centrum."

Tyvärr så begränsas livet mycket, om man undviker allt som gör en obekväm. Det är viktigt att ibland stiga ut ur bekvämlighetszonen, eftersom det är enda sättet att utveckla sig själv. Det här gäller lika mycket allt annat i livet som social fobi. För mig var enda sättet att ta mig ur den sociala fobin att utsätta mig själv för att till exempel stå framför klassen och hålla en presentation. Med tiden blir man bättre och det gäller att ta till sig alla positiva ord och gester som man får. När man gör det, skuffar man undan en del av det negativa, vilket gör att man nästa gång kan stå lite självsäkrare! Man kommer långt med positivt tänkande; det känns jobbigt till en början men senare blir man van med de nya tankemönstrena att lägga mer vikt vid det positiva, och allt känns lättare.

Alla är förstås olika och det som hjälpte mig, hjälper kanske inte alla andra. Dessutom är vissa nöjda med att inte närvara vid sociala sammanhang, medan jag själv känner att jag går miste om något som kanske är en once in a lifetime-upplevelse. Sådana tillställningar är något jag bara inte vill missa, trots min rädsla att göra bort mig inför folk. Därför poängterar jag här: uppmuntra andra att också utveckla sina svagheter. Det är bra att kunna acceptera sig själv men har man nånting mer än introverta drag kan man få svårigheter senare i livet eller känna hopplöshet och att man bara inte blir lycklig.
Alla har vi något vi kan utveckla hos oss själva. Det är en sak som många glömmer och kanske någonting du kan ta upp i ett annat inlägg. Jag avslutar med ett positivt drag hos introverta: Introverta klarar oftare av att handla på ett lugnt sätt vid olycksfall, och andra chockerande händelser, än extroverta.

PS. Det är modigt av dig att skriva nånting såhär personligt, som många också känner igen sig i och kan få hjälp av :)

Linda

Finns massa fina böcker om introversion! Min favorit är "introvert - den tysta revolutionen".

Jag är också introvert. Pluggar på universitetet, mina kompisar och jag läser lite olika kurser. Därför äter jag lunch ensam ibland. Trivs med den lugna stunden och att sedan kunna gå när jag vill och sätta mig i biblioteket för att plugga ostört. Först skämdes jag lite när jag satt själv. "Tänk om någon jag känner ser mig och tror jag inte har några kompisar". Så himla fånigt. Fett glad att ha kommit över det! Det hjälpte mig att läsa om introversion och vad det innebär.